Markusloppet

Martin Larsson rapporterar från GP:s längsta (inte tuffaste, det är gruvan) utmaning:

Väderprognosen visade på en fin och mild höstdag så jag beslutade mig för att premiärspringa Markusloppet i kortbyxor. Vet att det brukar vara en del brännässlor längs spåret men den smärtan lär inte bli mitt största problem. Det hade regnat en hel del i veckan innan så det fick bli mina Salomon Fellraiser trailskor som jag aldrig sprungit längre än 15km i tidigare. Plockade upp några laddade löpare i Lund på väg mot Skrylle. Vid starten var det som vanligt lite uppsluppen stämning och morgonkylan gjorde att jag längtade efter att få komma iväg. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnare i starten och inte luras med i ledarklungan som förra året. Planen lyckades och jag kände mig hyfsat fräsch vid vändpunkten. Skippade att fylla på vatten eftersom jag laddat camelbacken med 2 liter vid start. Hemresan blev som vanligt en mental kamp på ömma ben men jag klarade mig utan vurpor och höll min position i startfältet och kom i mål på tiden 4:21 och en 8:e plats (2 minuter långsammare än förra året). En liten rolig detalj var att löparna före och efter mig i mål(Johannes och Sven) var de som jag plockade upp i Lund.

Kortbyxorna visade sig vara ett bra val och trailskorna gav upphov till 3 tappade naglar men gav ett bra grepp i leran. Höll under hela loppet koll efter unge herr Stigmar men han syntes inte till i spåret, kanske insåg han att segern i GP:n redan är säkrad.

Med förhoppning om sällskapande Uvar i 2017 års upplaga av detta fina lopp,
Martin