Emma dominerade i New York - avancerar i GP

Emma var på plats för årets New York City Marathon och slog till med nytt personbästa med sina 3:37:25. Detta sätter ännu lite extra press på de andra aspiranterna när det gäller GP-bronset.

Medalj, American style.

Här är hennes historia:

Kl 6 på morgonen var det dags att börja transportera sig bort mot starten, så jag var tacksam över att USA just gått över till vintertid så att jag fick en timme till på morgonen.
Vädret såg lovande ut, det skulle funka med Sverigestället, utan massa extra tillbehör för att hålla värmen. Inte heller var det särskilt kallt på morgonen, knappt att medhava mössan och vantarna behövdes.



Hotellet jag bodde på huserade fler löpare än mig, så det osade tigerbalsam ända ut i korridoren. Lämnade telefon och pengar på hotellet, så det enda jag hade i hårdvaluta var några Nötcreme innanför sportbhn. Fick hoppas på att det inte skulle dyka upp några problem längs vägen J
Jag hade valt färjan över till Staten island, och följde lämmeltåget av löpare, förbi bombundarna, och så var vi iväg. Hann med lite sightseeing, då vi passerade Frihetsgudinnan på nära håll.
Väl på plats ivd startområdet hann jag med x antal toalettbesök, lite kaffe och några snickers innan det var dags att gå in i min fålla.

Efter lite väntan och en kaotisk toakö, en smått ylande nationalsång och lite beröm till alla inblandade var det sen dags att ge sig iväg.

Väl medveten om att mina två långpass på 2 mil under året inte var optimal uppladdning inför ett marathon, var min strategi att ta det lugnt och orka hela vägen. Tog det därför lugnt uppför Verrezano bridge, och försökte sen hålla ett ca 5 tempo. Första halvan gick oförskämt bra, otrolig peppning av alla längs vägen. Lagom varmt, drack ofta och tog lite nötcreme var 7:e km. Sen kom Queensboro bridge... segt uppför i vad som kändes som en evighet, snålblåst från sidan, inte en käft som hejade på och flera som krampade längs vägen. Men utsikten var häftig!!

Emma i LK Uvens internationella tävlingsdräkt

Och sen! Sen kom First Avenue! Det närmsta man kan komma att känna sig som en rockstjärna tror jag! Packat med publik som hejade! Detta gav förstås ny energi som håll i sig ett bra tag, nästan ända fram till Bronx. Låren hade nu börjat kännas som underlaget, dvs betong. Tvingade mig själv att kämpa på, det började gnissla lite i höfter och rumpa, men lyckades ändå hålla ett hyfsat tempo. Tog rygg på varje svensk tröja jag kunde hitta, sprang upp och hejade och sprang sen om.

Seg uppförsbacke hela vägen in mot Central park och även vägen inne i Central Park kändes lååååång, men även här hjälpte publiken till. En titt på klockan sa mig att om jag bara kunde hålla i detta, så skulle jag faktiskt kunna persa! Försökta trycka ifrån lite extra, men då började magen krampa så jag valde att sakta ner lite igen för att inte riskera något...:)

Sista biten spanade jag frenetiskt efter själva mållinjen, som naturligtvis låg efter en sista liten höjning.

Nytt Pers och ledning i årets maratabell

Otroligt härlig känsla att gå i mål, och på nytt PB!! Detta gör jag lätt om!!