Summering av Uv-året 2009, tredje avsnittet från slutet

Lidingöloppet är en klassisk kraftmätning mellan uvar. I Stockholms mörkaste skogar finns backar som får Boks backe att framstå som en vägbula och många starka löpare har genom åren fallit offer för den grymma banan. Världens största terränglopp ska det tydligen vara, men folkfesten som präglar många andra arrangemang är här utbytt mot en bister sammanbitenhet inför det som man vet ska bli ett riktigt kraftprov. LK Uven skickade efter hårda uttagningstävlingar en två man stark trupp till loppet. Härbärget var ett lyxigt all-inclusive komplex, inte långt från starten. All heder åt logistikansvarig Stigmar. Om han sen hade tagit med sig kartan så att vi hittat dit också hade det varit ytterligare en guldstjärna.

Förutsättningarna för loppet kunde inte varit bättre. En vacker, lagom varm höstdag. Taggade till tusen drog uvarna iväg. Adde fastnade lite i starten eftersom hans tidigare något tvivelaktiga Lidingömeriter gett honom en plats i en väl låg startgrupp. När löpflocken tunnats ut något gjorde han dock ett gediget lopp, t.o.m. svarta skogen kändes hyfsad. Platsen där 2007-års Lidingöäventyr slutade passerades i hög fart med ett leende på läpparna. Någonstans strax före Abborrbacken tog dock bränslet slut, och det hela skulle sluta i en ny klassisk ”jag skiter i vilket”-vingling in mot mål. Lidingöloppet-Adde 3-0. Stigmar gjorde däremot en ny stabil insats och sprang in på personbästa 2.24.44. Medaljen inom räckhåll nästa år kanske?