Årets copy/paste version av Äspöloppet-The Movie är nu klar och finns på Youtube. I år tar producenterna steget fullt ut och visar spyende löpare i närbild efter målgång och basunerar ut budskapet att "Äspöloppet är en av världens mest spektakulära och tuffaste löpartävlingar". LK Uven vill härmed å det bestämdaste protestera mot detta uttalande. En tävling på tre och en halv kilometer kan väl knappast gå in i kategorin "världens tuffaste" oavsett om lutningen är 14 % eller inte? Nåväl, här är filmen, slit den med hälsan. Många LK Uven löpare flimrar förbi i vimlet av löpare.
När vi ändå snackar tuffa löptävlingar kan man ju kolla på den här:
Hela filmen finns upplagd på youtube här:
torsdag 27 januari 2011
måndag 3 januari 2011
Stigmar GP-mästare 2010
Inför GP-finalen i Oskarshamn hade Adde fortfarande en teoretisk chans att vinna GP, men Stigmars andraplats gjorde att han bärgade sin första titel i Uv-GP. Ett stort grattis till honom! Slutställning i UV-GP 2010:
GP-Final/Berguven
I väntan på att någon deltagare ska skicka in en tävlingsberättelse publicerar vi resultatlistan för LK Uvens löpare på plats i SKB:s eminenta löpargruva:
1) Martin Larsson 22.19
2) Martin Stigmar 23.28
3) Andreas Persson 26.19
4) Erik Sjöqvist 28.54
5) David Lundqvist 31.01
6) Cosmin Dragy 34.38
7) Per-Åke Frostell 36.31
1) Martin Larsson 22.19
2) Martin Stigmar 23.28
3) Andreas Persson 26.19
4) Erik Sjöqvist 28.54
5) David Lundqvist 31.01
6) Cosmin Dragy 34.38
7) Per-Åke Frostell 36.31
måndag 22 november 2010
Inför Uv-finalen
På lördag smäller det! Bergullen, Gruvloppet, Äspöloppet, Lucialoppet, Tunnelrejset, Uv-finalen. Kärt barn har många namn. Nu är det dax att visa vad man verkligen går för, när hissen stannar på -450m sållas pojkarna från männen. Med inte mindre än 13 löpare kommer LK Uven att dominera i Oskarshamn och stora omkastningar är att vänta i Uv-GP, som i väntan på tävlingsberättelsen från Yddingen nu i alla fall är poängmässigt uppdaterat inför finalen.
fredag 15 oktober 2010
Lidingöloppet
Höstens höjdpunkt Lidingöloppet lockade i år de två vanliga uvarna Stigmar och Adde. Såhär skriver Stigmar om sin upplevelse på ön:
Hade som primärmål att slå förra årets pers på 2:24:45 och gärna gå under 2:20. Bestämde mig dock på att satsa på medaljtid och se hur långt det skulle hålla. Startade i grupp 1c i år med förhopning att man kunde luta sig tillbaka och bara flyta med i starten men det blev oväntat bökigt och svårt att försöka hålla det eftersträvade tempot. Första fem gick lite väl långsamt och jag sprang nog lite defensivt. Efter sju åtta km ordnade det upp sig och jag började trycka på lite mer. Som planerat kunde jag ligga på ca 4:20 tempo fram till de tuffa backarna från 16 och framåt. Även sträckan 16-21 gick över all förväntan med riktigt klipp i backarna och efter 20 km behövdes en slutmil på ca 44:40 för en medalj och det kändes riktigt spännande. Efter ca 21,5 km började det dock rycka lite oroväckande i högervaden varje gång jag tryckte på i backarna och jag anade att det kunde ställa till problem. Fick börja springa mer på hälarna för att sträcka ut vaden vilket blev jobbigt. Precis innan abborren började den andra vaden strula lite också. Sprang uppför hela abborren och hade inte gett upp hoppet riktigt än. Efter följebacken till abborrejäveln knöt det sig rejält i höger vad så jag fick ge mig och köra det klassiska stretchet mot en stolpe och därmed ge upp medaljkampen helt. Kunde springa vidare efter ca 30 sek och tog det försiktigt för att undvika fler avbrott. Svinnöjd att jag kunde hålla ihop det ända in i mål på ganska bra fart trots den stapplande löpningen. Pers med 8 minuter är riktigt gött. Trodde faktiskt inte att formen skulle vara så god. (Tiden blev 2.17.01)
Adde, som för en gång skull inte kraschade i backarna, spurtade in på 2.43.02. Präktigt pers även där trots rejäla krampkänningar sista halvmilen. Kanske tiden kunde pressats ytterligare om det inte slösats så mycket energi på att posa inför fotograferna?
Hade som primärmål att slå förra årets pers på 2:24:45 och gärna gå under 2:20. Bestämde mig dock på att satsa på medaljtid och se hur långt det skulle hålla. Startade i grupp 1c i år med förhopning att man kunde luta sig tillbaka och bara flyta med i starten men det blev oväntat bökigt och svårt att försöka hålla det eftersträvade tempot. Första fem gick lite väl långsamt och jag sprang nog lite defensivt. Efter sju åtta km ordnade det upp sig och jag började trycka på lite mer. Som planerat kunde jag ligga på ca 4:20 tempo fram till de tuffa backarna från 16 och framåt. Även sträckan 16-21 gick över all förväntan med riktigt klipp i backarna och efter 20 km behövdes en slutmil på ca 44:40 för en medalj och det kändes riktigt spännande. Efter ca 21,5 km började det dock rycka lite oroväckande i högervaden varje gång jag tryckte på i backarna och jag anade att det kunde ställa till problem. Fick börja springa mer på hälarna för att sträcka ut vaden vilket blev jobbigt. Precis innan abborren började den andra vaden strula lite också. Sprang uppför hela abborren och hade inte gett upp hoppet riktigt än. Efter följebacken till abborrejäveln knöt det sig rejält i höger vad så jag fick ge mig och köra det klassiska stretchet mot en stolpe och därmed ge upp medaljkampen helt. Kunde springa vidare efter ca 30 sek och tog det försiktigt för att undvika fler avbrott. Svinnöjd att jag kunde hålla ihop det ända in i mål på ganska bra fart trots den stapplande löpningen. Pers med 8 minuter är riktigt gött. Trodde faktiskt inte att formen skulle vara så god. (Tiden blev 2.17.01)
Adde, som för en gång skull inte kraschade i backarna, spurtade in på 2.43.02. Präktigt pers även där trots rejäla krampkänningar sista halvmilen. Kanske tiden kunde pressats ytterligare om det inte slösats så mycket energi på att posa inför fotograferna?
onsdag 25 augusti 2010
Pre 5K Challenge
Har du sett filmen Without Limits? Om inte, gör det! Den handlar om löparlegenden Steve Prefontaine och tog hela LK Uvens lag med storm när den visades inför Berguven 2009. För att hylla Pre och hans sköna inställning till löpandet bestämdes att ett lopp skulle inrättas på 5000m, den distans där Pre tävlade vid OS i Munchen -72. Sagt och gjort, den 21 augusti hölls den första upplagan av Pre 5K Challenge på Centrala IP i Lund.
De yttre förutsättningarna var fina. Solen sken, några veteranfriidrottare stretchade vid IFK-hallen och rugbyspelarna verkade förbereda något slags blot som inbegrep att grilla en hel gris över öppen eld. På startlinjen stod två ivriga LK Uvenlöpare; Stigmar och Adde och diskuterade vilka varvtider som skulle ge den optimala sluttiden. Något som de sedan helt struntade i när loppet startade i ett rasande tempo. Motvinden i första och andra kurvan, på borte långsidan och upploppet gjorde sitt för att löparna efter ett par kilometer skulle vara riktigt möra. Kampen och det mentala spelet var på en betydligt högre nivå än den resultatmässiga, men kämpaglöden hos de två kombattanterna var det inget fel på. "To give anything less than your best is to sacrifice the Gift." som Pre sa. In i kaklet som vinnare rusade i alla fall Stigmar på 19:10, på betryggande avstånd från Addes 19:42. Men lite schysstare vindförhållanden, lite mindre rusning i starten och fler deltagare kommer de tiderna säkert att förbättras till nästa år!
De yttre förutsättningarna var fina. Solen sken, några veteranfriidrottare stretchade vid IFK-hallen och rugbyspelarna verkade förbereda något slags blot som inbegrep att grilla en hel gris över öppen eld. På startlinjen stod två ivriga LK Uvenlöpare; Stigmar och Adde och diskuterade vilka varvtider som skulle ge den optimala sluttiden. Något som de sedan helt struntade i när loppet startade i ett rasande tempo. Motvinden i första och andra kurvan, på borte långsidan och upploppet gjorde sitt för att löparna efter ett par kilometer skulle vara riktigt möra. Kampen och det mentala spelet var på en betydligt högre nivå än den resultatmässiga, men kämpaglöden hos de två kombattanterna var det inget fel på. "To give anything less than your best is to sacrifice the Gift." som Pre sa. In i kaklet som vinnare rusade i alla fall Stigmar på 19:10, på betryggande avstånd från Addes 19:42. Men lite schysstare vindförhållanden, lite mindre rusning i starten och fler deltagare kommer de tiderna säkert att förbättras till nästa år!
tisdag 3 augusti 2010
Åsulllsloppet
En klassiker som återuppstått! Stigmar refererar:
Den andra upplagan av Åsulllsloppet avgjordes på söndagen på Hallandsåsens norra sida längs gamla E6 an. Även om det ofta ses som en lillebror till det betydligt brantare Äspöloppet var det en begivenhet som lockade husbilarna till toppen av den fruktade stigningen. Starten gick i Östra Karup och banan gick 3,2 km med uppförsbacke hela sträckan. Brantast var det den första kilometern då mjölksyran enligt Äspötraditioner fullständigt skulle koka. Husbilarna stannade inte och campade som i tour de france utan skötte supporten rullandes på vägen vilket gav loppet en god stämning.
Det ryktades om rekord i antal deltagande löpare och att LK Uvens triatletstjärna och bergsget Martin Larsson skulle dyka upp tillsammans med Anders som visat bra form under året. Falska alarm utlöstes två gånger då arrangörerna trodde att det var deras bilar som kom sladdande men publiken fick vänta förgäves. Trots detta slogs deltagarrekordet med 50% och kl 12.00 gick starten för loppet.
Det skulle snabbt visa sig bli en uppgörelse om medaljerna mellan tre löpare i LK Uven-dräkter. Redan efter ett par hundra meter fick Adde Persson och Martin Stigmar en lucka till resten av fältet. En bit efter, på tredje plats lade sig David Lundqvist och tog sitt eget tempo för att bevaka tredje platsen. Det var en hel del räv och rackarspel mellan Adde och Martin under de första 500 meterna i den starka stigningen där Adde hela tiden bytte position och tempo för att störa Matins taktik och antagligen kunna köra en spurt den sista flacka kilometern där Martin i så fall kunnat hälsa hem. Martin gick efter en höger/vänster -fint upp och tokkörde från 500 m och framåt för att kunna grilla sönder Adde under den första stigningen vilket länge verkade hopplöst. Efter ca 1300 meter tvingades Adde dock släppa och ta sitt eget tempo efter en forcering av Martin på början av den lite flackare andra kilometern.
Publiken hoppades sedan att Adde skulle kunna spurta sista kilometern men då var avstådet för stort och det hårda tempot hade satt sitt spår i samtliga deltagare. Placeringarna höll sig ända in i mål. Martin rasade i mål på 13:21 följd av Adde på silverplats med tiden 14:39. Bronset togs av David Lundqvist som tog sina första GP-poäng för året med 18:39. Samtliga medaljlöpare fick en behaglig smak av järn i munnen efter loppet vilket tyder på att det var ännu en lyckad tävling.
Den andra upplagan av Åsulllsloppet avgjordes på söndagen på Hallandsåsens norra sida längs gamla E6 an. Även om det ofta ses som en lillebror till det betydligt brantare Äspöloppet var det en begivenhet som lockade husbilarna till toppen av den fruktade stigningen. Starten gick i Östra Karup och banan gick 3,2 km med uppförsbacke hela sträckan. Brantast var det den första kilometern då mjölksyran enligt Äspötraditioner fullständigt skulle koka. Husbilarna stannade inte och campade som i tour de france utan skötte supporten rullandes på vägen vilket gav loppet en god stämning.
Det ryktades om rekord i antal deltagande löpare och att LK Uvens triatletstjärna och bergsget Martin Larsson skulle dyka upp tillsammans med Anders som visat bra form under året. Falska alarm utlöstes två gånger då arrangörerna trodde att det var deras bilar som kom sladdande men publiken fick vänta förgäves. Trots detta slogs deltagarrekordet med 50% och kl 12.00 gick starten för loppet.
Det skulle snabbt visa sig bli en uppgörelse om medaljerna mellan tre löpare i LK Uven-dräkter. Redan efter ett par hundra meter fick Adde Persson och Martin Stigmar en lucka till resten av fältet. En bit efter, på tredje plats lade sig David Lundqvist och tog sitt eget tempo för att bevaka tredje platsen. Det var en hel del räv och rackarspel mellan Adde och Martin under de första 500 meterna i den starka stigningen där Adde hela tiden bytte position och tempo för att störa Matins taktik och antagligen kunna köra en spurt den sista flacka kilometern där Martin i så fall kunnat hälsa hem. Martin gick efter en höger/vänster -fint upp och tokkörde från 500 m och framåt för att kunna grilla sönder Adde under den första stigningen vilket länge verkade hopplöst. Efter ca 1300 meter tvingades Adde dock släppa och ta sitt eget tempo efter en forcering av Martin på början av den lite flackare andra kilometern.
Publiken hoppades sedan att Adde skulle kunna spurta sista kilometern men då var avstådet för stort och det hårda tempot hade satt sitt spår i samtliga deltagare. Placeringarna höll sig ända in i mål. Martin rasade i mål på 13:21 följd av Adde på silverplats med tiden 14:39. Bronset togs av David Lundqvist som tog sina första GP-poäng för året med 18:39. Samtliga medaljlöpare fick en behaglig smak av järn i munnen efter loppet vilket tyder på att det var ännu en lyckad tävling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
